• Annons

En sommar i Småland – ädel berättarkonst från ett ögonvittne

En sommar i Småland – ädel berättarkonst från ett ögonvittne 1”Det är inte varje dag man träffar en frände, ibland kan det ta månader och år innan man finner någon som gör verklig skillnad. Och så händer det, i detta fall var det en genial men helt bortglömd 200-åring, en gränsfarare som stod upp för de svaga i samhället och samtidigt gick i tvekamp med pompösa skribenter och andra auktoriteter, och ändå var välsedd i de finaste kretsarna i Stockholm. Han var en man med tillträde till alla salonger, vilket väckte både beundran och avund. Likväl, efter hans första stora resa genom Europa 1842, 29 år gammal, verkar han inte bara kommit hem mera världsvan och belevad, han verkar också ha tröttnat på sällskapslivet i societeten, och flyttade kort efter hemkomsten till Kalmar. Han hade redan i slutet av 1830-talet tjänstgjort som häradshövding på den småländska landsbygden och hans kärlek till den småländska myllan och smålänningarna skiner gång på gång igenom i hans författarskap.”

Utdrag från förordet till romanen ”En sommar i Småland” av Karl Kullberg

I romanen ”En sommar i Småland” vandrar författarens penna genom alla tänkbara miljöer på den småländska landsbygden i missväxtens år 1846. In i fattigdomens fördjupade armod och alla orättvisor som följer i dess fotspår till överflödet som de som profiterar på olyckan vältrar sig i. Vid sidan av djupgående samhällsanalys, inspirerande berättarkonst var Kullberg också en estetisk ordkonstnär, vilket inte minst ges utryck när han beskriver de vackra sidorna i livet på den småländska landsbygden. Låt oss därför avsluta med ett utdrag från romanen ”En sommar i Småland” för att få ett smakprov från nyutgåvan, detta av en av den svenska litteraturhistoriens främsta författare Karl Kullberg. Så här beskriver han huvudpersonens bakgrund, där läsaren inte bara får en inblick i hans historia utan även psykologi:

“Segerstjerna hade redan varit några år i tjänst och förvärvat ryktet av en ej oskicklig officer och en högst besynnerlig människa, då han för första gången såg fröken Strålkrona. Mannen har ofta svårt att inom sig bestämma huruvida hans känsla för en kvinna är tycke eller verklig passion. Misstagen har därav varit mångfaldiga. Segerstjerna bedömde den känsla han snart upplevde för fröken Cecilia Strålkrona såsom ett tycke. Han tog den till att börja med ganska lätt. Han såg i den en rosensky som purpurfärgade den enformiga tunga himlen i hans liv, ett flyktigt skimmer och ingenting annat. Men han fann snart att han bedragit sig. Den ljuva bilden av »henne» lekte ständigt i hans fantasi. Den lämnade honom inte ens då han förde paraden och tränade rekryter. Hon var hans Valkyria i krigslekarna, hans Egeria då han vid sina böcker drack ur vishetens källa. Han friade.
En rik arvtagare och vacker karl får i allmänhet inte gärna avslag. Men här mötte kärleken kärlek. De hade växlat hjärtan innan de växlade ringar. Nu öppnade sig för den stackars enslingen en tid av ljuva drömmar och ännu ljuvare verklighet. Bilden av hans fästmö fyllde all den tomhet han förut känt i livet. Glädjen blomstrade åter upp på hans läppar, tändes åter i hans blickar. Den tyste slutne misantropen blev vältalig då han talade om eller inför sin brud. Men denna sällsamma period blev inte långvarig. En våldsam feber slet efter några få dagars kamp bruden ur brudgummens armar.
Man väntade förtvivlade utbrott från denne senares sida. Man fruktade självmord, och följde honom vakande i spåren. Men han reste sig snarare än någon kunde förmoda ur sin sorg. I stället för att begrava sig i sina minnen närmade han sig mera än någonsin sina kamrater. Han började ta plats i deras muntra gillen. Den djupt sårade behövde bedövande medel. Han reste utomlands, genomströvade halva Europa, jagade från rike till rike, från stad till stad. Han försökte att genom de yttre intryckens ständiga växling bringa kvalen i sitt inre till tystnad. Han vann även ett slags lugn, konstlat eller verkligt, är svårt att avgöra, kanske lite av varje. Han hade till och med ögonblick då han var blixtrande glad. Men i denna glädje låg något krampaktigt, en ansträngning som gjorde dess naturlighet tvivelaktig. Han omfattade med en slags begärlighet att vid alla tillfällen anslås och hänryckas av den bildande konstens mästerstycken, av teaterns fängslande illusioner. I glansen av dem ljusnade åtminstone ögonblickligt hans mörka grubblerier, och de tjugofem åren, det glada oberoendet, ungdomen och rikedomen tog ut sin rätt.”

Romanen som både andas tidlöshet och historia finns nu tillgänglig i nyutgåva både i tryckt version och ebok, och är synnerligen läsvärd inte minst så här i sommartid.

En sommar i Småland – ädel berättarkonst från ett ögonvittne 2

En sommar i Småland – ädel berättarkonst från ett ögonvittne was originally published on Gränsfararebloggen

Bookmark the permalink.

Comments are closed.