• Annons

Hjärnans och datateknologins sekel Del 6: Neurovetenskap

Förväntningarna på hjärnforskning

Förväntningarna på hjärnforskningen har aldrig varit större. EU:s och USA:s gigantiska mångmiljardprojekt är bara en del i den rörelse som har fått Professor Patrick Aebischer vid EPFL med flera att kalla den epok som vi nu är inne i Hjärnans sekel. Förväntningarna på resultatet på den rörelse för mer vetskap om hur hjärnan fungerar är mångdimensionell. Christer Johansson, Professor i Idéhistoria vid Umeå Universitet, skriver följande:

”Urgamla filosofiska och existentiella frågor förväntas besvaras, komplicerade medicinska problem skall få sin lösning, globala läkemedelsmarknader hägrar och i förlängningen antyds möjligheten till ett helt nytt samhälle, allt baserat på neurovetenskapens landvinningar.”

Neurovetenskapen och dess kritiker

I denna neurovetenskapliga rörelses anda har en neurokultur växt fram där prefixet neuro används i de mest skiftande sammanhang som exempelvis neuroetik, neurofilosofi och neuropedagogik. Det sistnämnda området kan ses som en reaktion på de policys som styr skolan som i alltför hög grad bygger på gamla traditioner.

ANNONS

Likväl finns det ett växande neurokritiskt motstånd. Det baseras på att hypen kring neurovetenskap och framförallt dess sidogrenar riskerar att reducera värderingar, känslor och beteenden till aktiviteter i hjärnan. Därtill att de experiment som genomförs i laboratorier inte kan översättas direkt till den verkliga världen. Liksom att denna hjärnbaserade människosyn är för individualistiskt och att människan då inte förstås i ett socialt sammanhang. Återigen idéhistorikern Christer Johanssons ord då denna människosyn enligt kritikerna leder till ett osolidariskt samhälle: ”Om det går dåligt för dig, skyll då inte på miljön, skyll på hjärnan. Om du mår dåligt, lägg pengarna på psykofarmaka, inte samtalsterapi.”

Ideologiskt baserad kritik

Detta är en ideologiskt präglad kritik som har mycket litet med vetenskap att göra. Till viss del grundas detta i den filosofiska diskussionen om människan finns till för samhället eller de samhälliga institutionerna finns till för individen. I det förstnämnda fallet är individuella skillnader inte relevanta medan i det andra är neurovetenskapen avgörande för att undersöka individuella skillnader. Och då försöka råda bot på de skillnader som berör sjukdomar, så att alla, inte bara de som passar mallen får möjlighet till ett anständigt liv.

Artikelförfattare: LarsGöran Boström

 

Källa

Neurovetenskap som frälsare och hjärnspöke Svenska Dagbladet den 10 juni 2011 http://www.svd.se/kultur/understrecket/neurovetenskap-som-fralsare-och-hjarnspoke_6306380.svd

Bookmark the permalink.

Comments are closed